Det kan vara tufft att ha ett politiskt förtroendeuppdrag. Även på lokal nivå. När Johanna Malmberg blir verbalt ofredad av frustrerade socialdemokrater får hon nog.

Hon skriver ett öppet brev.

Omgivningens reaktioner blir väldigt blandade. Som om nästan ingen riktigt vet vad de ska göra. Johanna vet. Om det är något hon vet. Hon måste gå vidare för att äntligen få leva ett helt liv.

Tove Bergman, född 1958, dröjde till början av 2000-talet innan hon vågade inse att hennes vilsenhet berodde på att hon är född pojke men samtidigt med en inre förväntan att få växa upp till kvinna.

Den andra puberteten är delvis självbiografisk. Den utspelar sig i början av år 2006. Tyvärr är den kanske än mer aktuell nu.

Den andra puberteten är till stor del skriven 2006, när de mer självbiografiska delarna av berättelsen hände.

Jag skickade en första version till tre förlag redan hösten 2006. Alla tre refuserade den. Kanske för att det var långt före #metoo. Kanske för att lektörerna inte riktigt förstod vad jag ville säga.

Efter refuseringarna blev romanen liggande.

Det jag nu framför allt har gjort är att flytta runt de inledande kapitlen så att de kommer i helt kronologisk ordning. Läsaren kommer då rätt in i det som hände, vilket gör berättelsen tydligare. Och förhoppningsvis starkare.

Jag har även ändrat titeln. Den är bara så bra nu! Den berättar precis vad det handlar om, när en som Johanna äntligen är på väg att få växa upp från pojke till kvinna.